Det börjar bli riktigt grönt ute nu och jag skulle nog säga att det här är en av de absolut underbaraste årstiderna att vara utomhustränande:D. Började dagen på samma ställe som igår, men idag med bästa sällskapet:). Sällskapet som i vanliga fall endast tränar grenspecifikt mot basketen och inte springer annat än intervaller då hon springer, hade inga som helst problem att hänga med på 5 kilometersspåret i Ursvik samtidigt som vi lyckades lösa både det ena och det andra världsproblemet:)
Då 5:an var klar hoppade Christy upp på cykeln och jag sprang vidare bredvid. Lämnade av henne vid hemmet och klockan visade att jag sprungit ganska precis 9 km. Jag var inte det minsta sugen på att sluta springa då benen kändes lätta och solen precis börjat värma. Så jag trippade vidare ner mot Råstasjön och rundade den och stannade till slut klockan på 13 km.
En riktigt bra start på dagen där jag njöt av varenda steg:D. Jag känner på mej att detta kommer bli en grym sommar:D.
10 km löpning med ett huvud som bara snurrade. Ni som varit riktigt jet-lagade någon gång kanske känner igen er. Bestämde mig för att bara lyssna på kroppen och låta benen rulla i precis det tempot dom ville. Det slutade med att jag snittade 5.43 per km och avslutade milen efter 57 minuter och 11 sekunder. Ingen musik idag utan valde att lyssna på fåglarna och njuta av naturen. Oj vad jag har skogsabstinens nu. Så fort det blir varmare i även norra delen av landet så är det jag som sätter mej på första bästa flyg och åker hem!! Innan dess njuter jag så mycket jag kan av det våren har att erbjuda i denna delen av landet:)
Den här veckan har sett ut såhär då det gäller jobb: Måndag: 15-24 Tisdag: 12-21 Onsdag: 8-22 Torsdag: 12-21 Fredag: 18-04 Lördag: 20-05.30
Rutiner vad gäller sömn, mat och träning har inte funnits överhuvudtaget och just nu är jag så dagavill att jag knappt vet om det är kväll, morgon, sommar eller vinter. Igår då jag gick hem från jobbet var jag så trött att jag nästan kräktes och varenda liten cell i kroppen gjorde ont.
Det är tur att jag i alla fall trivs väldigt bra på jobbet just nu annars skulle jag aldrig palla att leva såhär. Från i onsdags har jag snittat ungefär 5 timmars sömn per natt vilket är åt helvete för lite.
Varken hjärna eller kropp hinner återhämta sig med såhär lite sömn. Jag har helt obeskrivlig träningsvärk och igårkväll kändes det verkligen som att jag blivit överkörd av en pansarvagn. Inte sådär vanlig träningsvärk, utan snarare en negativ känsla av att jag misshandlat min kropp alldeles för hårt. Idag och imorrn är det styrkevila vilket jag är väldigt tacksam för. Istället ska jag roa mej med att njuta av träning utomhus, i form av löpning. Dessutom ska jag njuta av tid med en fin vän, gå och lägga mej tidigt, äta bra mat och ladda för att jobba imorgon igen. Bara två dagars jobb den här veckan och sen är jag ledig till måndagkväll. På den tiden hoppas jag hinna återhämta mej ordentligt:)
Den här träningsveckan ser ut ungefär såhär:
Måndag: Pass 1: Löpning Ursvik, Pass 2: Fast footwork/mage (gissar att det är ungefär vad det låter som. Christy chefar och jag hänger bara på:)) Tisdag: Löpning igen, i intervallform om den här envisa känslan av att vara sjuk har gått över Onsdag: Ben/mage Torsdag: bröst/axlar/triceps Fredag: Rygg/biceps (fredag innebär nog också en kroppssammansättningsmätning för att se hur mycket muskler jag lyckats bygga under den tiden jag verkligen gått all in för det:)) Lördag: Löpning långpass kanske?:) Någon som vill vara med? Vore verkligen jätteroligt med sällskap! Söndag: Ben
Om det underbara vårvädret håller i sej så blir det nog ett antal långprommisar och mycket möjligt lite mera löpning förmodligen på torsdag. Låter som en fantastik vecka! Aldrig har en måndag varit så välkommen:D
På väg hem från jobbet efter en riktigt riktigt lyckad nattrazzia. Trött som döden ungefär men dock med ett leende på läpparna. Träningsvärken från lördagens bröst/axlar/tricepspass har redan flyttat in samtidigt som sommaren hänger i luften,går det att vara annat än glad då:D? Nu hoppas jag på lite mer än de 5 timmars sömn som jag gick igår så att jag kan va pigg och glad då det är dags att möta upp madde för löpning i eftermiddag:D godnatt
Inte hade jag väl nånsin kunnat ana att träningsvärken i axlar och trapz skulle bli så brutal av att bara höja vikterna på hangcleansen med 2.5 ynka kg!
Rumpan ska vi inte ens tala om, den gjorde ont redan igår eftermiddag och inte blev det bättre av att bara sova 5 timmar. Härligt dock, måste betyda att det händer nånting i de stackars små musklerna:D
Förhoppningen är att bröst, triceps och resten av axlarna ska kännas lika illa imorgonbitti så att det kommer kännas helt rätt att hoppa gymmet för att istället njuta av löpningen med bästa Madde:D.
Vad gör ni en härlig lördag som denna? Någon som förresten vill springdejta nästa helg då jag är långledig? En 2-milskompis i någon fin skog hade varit mycket trevligt:)
Termometern visade 11.1 grader då jag klev upp kl 06.20 imorse. Hej och välkommen våren!! Hur skulle det kunna vara möjligt att hålla mej ifrån att gå en morgonprommis då solen ropar på mej utanför fönstret?!
Så 70 minuters morgonprommis med systern i luren och mentalt ladd för dagens benpass. Det visade sig behövas.... Mötte upp Christy som lovat mej ett pass där jag inte skulle orka gå därifrån hur jag än försökte.
Började med hängfrivändningar. 4*5 och slipade tekniken. Explosivt explosivt explosivt. Ökade vikterna och då blev det faktiskt bättre. Endel övningar är helt enkelt gjorde för att inte köra för lätt på:)
Fortsatte med smithsquats och redan där dog min rumpa. Ökade även där och var lite lätt illamående redan så tidigt på passet. Fortsatte med utfall på bänk där Christy serverade mej tyngre och tyngre hantlar och jag tyckte mindre och mindre om henne:P Här mådde jag INTE bra då jag äntligen var klar och lateralsquatsen och marklyften med hantlar gick bara på pannben. Lyckades dock öka i samtliga övningar och dessutom rätta till de små teknikmissar jag gjort sen innan. Inte illa:D
Efter detta var det värsta gjort och jag avslutade med benspark, bencurl, abdominal (tror jag att maskinen heter...) adduction och vader. Dessa övningar avslutar alla mina benpass, medan början på passen alltid skiftar. Detta är nog det absolut värsta för rumpan och jag gruvar mej för hur den kommer kännas imorgon.
Avslutade med mage och sen gjorde jag mitt bästa för att ta mej hem från gymmet. Tur att det var fint väder, för promenaden tog nästan dubbelt så lång tid som den brukar:P
Dagens träning gick inte direkt till historien som det roligaste. Ett medelintensivt spinningpass (istället för cykling utomhus då jag har lånat ut min cykel tillfälligt) där den där meditiva känslan som jag brukar komma in i rätt snabbt under dessa pass aldrig riktigt infann sig, samt rehab och bålstabilitet som avslutning. Den här cykeln ser jag inte skymten av förrän efter 10:e juni då den cyklat tjej-vättern med en arbetskompis...
i 99 fall av 100 så älskar jag varenda träningspass jag gör, men idag kom det där 100:ade passet då det bara var att koppla på pannbenet och göra.
Desto roligare kommer det däremot att bli imorgon!! Benträning tillsammans med Christy och jag misstänker att jag kommer dö. Eller, tillsammans och tillsammans. Jag ska träna, hon ska piska. Kommer tacka henne så småningom för att jag för första gången på flera år faktiskt kommer ha en rumpa som fyller ut byxorna:P
Så nu: Sova, så att jag är pigg imorrnbitti kl 8.30 då det är dags!:D
Tänkte att jag skulle passa på att slänga in ett kort inlägg där jag återigen hyllar Intervallerna!
Som bekant så tränar jag oftast själv och trivs väldigt bra med det. Ibland får jag dock infall och verkligen LÄNGTAR efter att träna med någon och då framförallt att springa med någon.
Så jag hakade gladeligen på då Christy tyckte att vi skulle springa intervaller ihop i tisdagsmorse, trots att jag endast hade 11 timmar mellan mina båda två pass på jobbet och dessutom ville få in mitt axlar/bröst/tricepspass däremellan. Men allt går juh om man vill:)
Då vi normalt sätt tränar totalt olika då det gäller löpning (jag tränar massor med långsam skogslöpning, medan hon i princip bara tränar korta, explosiva sprintintervaller som sig bör om man är basketproffs) så var upplägget vi sprang något helt nytt för mej. Men SÅ ROLIGT!
Första skillnaden blev att träna på löparbana inomhus, trots att solen sken ute. 1 km uppvärmning. Löpskolning, rörlighetsträning, ännu mer uppvärmning i form av diverse flexibilitetsövningar. Sedan var det dags att sprinta.
4*40 meter. Alltså. Spring 40 meter det fortaste jag kan, vänd, spring samma sträcka igen, vänd och upprepa en gång till. Detta tog mej ganska precis 33 sekunder varje intevall, cirka 4 sekunder långsammare än träningssällskapet. Vilket är ganska mycket på så kort sträcka.
1 minuts vila mellan varje 160 m, och detta gånger 9.
Jag hamnade såklart lite på efterkälken juh fler intervaller vi sprang, men eftersom det var just intervaller så kunde vi ändå springa "ihop" till skillnad från om vi hade sprungit distans utomhus och nivåskillnaden varit lika stor. Klockrent!!
Klockren var också träningsvärken efteråt! Hamstrings, höftböjare, adductor och bålen. Det kändes TYDLIGT att jag inte är van att springa på min maxfart då jag inte ens minns senast jag fick trängsvärk av att springa!
Frågade mej själv efteråt hur det är möjligt att det kan vara så löjligt roligt att springa tills blodsmaken i munnen är påtaglig!?? Mellan varje intervall var jag tvungen att krysta ur mej mellan allt flåsande att "This must be the most funny thing I've ever done!" och varje gång svarade sällskapet med att blänga på mej och säga "you are retarded!". Återigen: Hur kan det vara så löjligt roligt att springa? (för vissa av oss i alla fall?:P)
...Jag lever, även om det är knappt. Denna vecka spenderar jag minst 65 timmar på jobbet, och med inte mindre än 3 vändningar av dygnet. Så resterande tid går åt till träning och sömn.
Bloggen får under tiden ligga lite åt sidan. Ni andra kan väl passa på att leva lite åt mej?:)
Jag är inget jättefan av asiatisk mat då det har en tendens att vara dränkt i både socker och olja. Meeeen vad gör man inte för att få njuta av sina föräldrars sällskap en snabbis då de har vägarna förbi huvudstaden. Hungern är juh dessutom den bästa kryddan, så idag smakade det riktigt bra:) nu har jag massor av energi till att jobba till midnatt eller så:)
Jag tror bestämt att all ben och rump-träning äntligen börjar ge resultat! Hur jag ska kunna träna sprint med en gladiator imorrn efter det här benpasset som totalt slaktat mej får bli ett senare problem:p får väl glädjas över att hon kör exakt samma pass i eftermiddag så statusen på våra ben imorgon borde rent teoretiskt vara ungefär detsamma... Sen händer det juh att teorin inte alltid jämt hänger ihop Me praktiken...:p
Denna insändare publicerades i Metro den 29 september 2008. Jag vet, länge sedan och långt innan jag själv började jobba som polis. Jag har ingenting med denna artikel att göra, men jag kan inte annat än att sympatisera med den kollegan som skrivit den...
"Jag är en sursnut som
helst vill vara ledig för det mesta. Jag struntar i att allmänheten vill att jag ska jobba på kvällar och helger. Jag är otacksam och lat och dessutom en våldsverkare som inte tvekar att prygla personer misstänkta för brott på lösa grunder. Tyvärr är jag också helt inkompetent vilket resulterar i att det bara blir pannkaka även vid de sällsynta tillfällen då jag faktiskt försöker. Fråga till exempel den familj som jag för ett tag sedan besökte för att berätta att deras pappa/make hade avlidit. Visst, jag satt hos dem i några timmar, ringde anhöriga som kunde komma och hjälpa dem, ordnade dit en präst, kramade dem, grät tillsammans med dem, kokade kaffe, läste godnattsaga för det minsta barnet, men i det stora hela var min insats ganska medioker.
Självklart hade vem som helst dessutom gjort det bättre än jag den gången då jag i en timme stod och pratade med en ung man som bestämt sig för att han inte ville leva längre. Visst, han hoppade inte ner för den där klippkanten, men att det skulle vara min förtjänst vore förmätet att påstå.
Förmodligen berodde det endast på att det fanns vittnen att jag inte spöade upp den där killen i somras som sparkade mig i magen efter att ha spottat mig i ansiktet. Nu klarade han sig mirakulöst utan blessyrer trots min våldsamma natur. Att jag dessutom pratade med honom under hela resan in och faktiskt lämnade honom med en handskakning i arresten ska naturligtvis avfärdas som en ren lögn från min sida.
Det är inte heller mer än rätt att man använder mig till att skära ner den som hängt sig, ta reda på röran efter en hoppning framför tunnelbanan, gå in i en lägenhet där någon med kniv håller på att riva inredningen eller helt enkelt stå utanför en krog en fredagskväll och av tio personer höra att jag är ett kräk (vilket de i och för sig har rätt i). Jag saknar ju ändå förmågan att ta åt mig av allt det här så vem kunde passa bättre?
Till sist inser ju var och en att mitt arbete kantas av misslyckanden och övergrepp eftersom jag under mycket kort betänketid ständigt är satt att pröva mitt agerande mot svensk lagstiftning, en lagstiftning som juristerna ofta har svårigheter att tolka.
Nu, då vi känner min personlighet och intellektuella status inser vi ju att dessa ständiga bedömningar jag gör i min vardag oftast blir helt felaktiga och resulterar i rättsövergrepp och ett uselt utfört arbete. Därför är det inte konstigt att min arbetsgivare, diverse ledarskribenter och andra tyckare missunnar mig möjligheten att ha arbetstider som gör att jag får träffa min familj då och då. Ja, varför skulle jag få göra det förresten, de klarar sig nog bättre utan en sursnut.
Det slutgiltiga beviset för min bristande intelligens är att jag trots alla försämringar i mitt nya arbetstidsavtal fortsätter och kommer att fortsätta med det här. Förmodligen är detta ett utslag av hybris som får mig att tro att jag gör nytta därute. Någon borde prata förstånd med mig./ POLIS I STOCKHOLMS LÄN"
Som sagt, jag tar inte åt mej äran för texten utan den är rakt av copy/pasted från artikeln i metro. Men jag kan inte annat än att hålla med om att vi får ta lite väl mycket oförtjänt skit då och då, då de flesta av oss i grunden faktiskt valde yrket för att vi ville göra gott, hjälpa till och ge något bra tillbaka till samhället som fostrat oss...
De senaste veckorna har jag haft sån galet stor skogs-längtan. Jag har dessutom inte haft en enda sekund egentid what so ever veckan som gått så därför hade jag längtat extra mycket efter söndagens långpass och tänkt att det skulle äga rum i Ursvik-extreme spåret. Så obanat jag kan få det i närheten av där jag bor, men ändå så pass banat att jag inte springer vilse:) Detta var ett av de mer "banade" partierna, och definitivt en av de torrare:P.
2 km löpning till spåret, och det var väl i princip de enda 2 kilometrarna där fötterna fortfarande var torra. 4 km efter start var jag lerig upp till knäna och fötterna vägde det dubbla från vad de borde. Flinet i mitt ansikte gick verkligen inte att sudda ut även att benen blev tyngre och tyngre och vissa partier var så leriga och branta att jag fick gå uppför. Hoppade mellan de djupaste dikena, sprang genom lera som nådde mej ovanför fotknölarna och hoppade över rötter samtidigt som tankarna fick sväva fritt och både reflektera, fundera och leta lösningar. Jag tänker aldrig så bra som då jag springer.
Då jag till slut nådde målet på 15 kilometers-spåret var benen lika tunga som de leriga skorna. Sinnet var däremot lättare än på länge. Jag hade njutit av varenda steg.
Jag har vant mej vid att bo ensam den senaste tiden, så att helt plötsligt inte ha en enda sekund egentid för en tjej som är lite väl självständig tär på psyket. 90 minuter i skogen och totalt 2 timmars löpning var nog det absolut bästa jag kunde ge mej själv i present idag. Kom hem som en ny människa efter nästan 20 km löpning.
En lång stretch och en lika lång dusch efteråt i en lägenhet som äntligen var tom för en stund fick avsluta världens bästa förmiddag. En gång i tiden var dessa strumpor rosa... Frågan är om dom någonsin återfår sin ursprungsfärg...;).
Ryggträning,lyxlunch och soffläge framför innebandy-smfinalerna. Har nog aldrig hänt tidigare att jag suttit i soffan i 4 timmar samma dag. Gissa om jag längtar till imorgon då jag ska springa?:D
